SVCH LPI LPII
Highflying That's The Way - Melvin

Melvin, det är jag... Jag är lillkillen i familjen, som ständigt har glimten i ögat - till mattes stora glädje! Då jag ännu är "bara barnet"om man jämför med gamle Cosmo passar jag på att förgylla mina nära och kära med lite bus. Det ger ju lite omväxling i vardagen, och det är mer än vad torrbollen Cosmo kan bidra med. Som ni kan utläsa av mitt ståtliga namn är det jag som visar vägen på hur allt ska vara. Nu gäller det bara att få matte att förstå dessa engelska ord!
Men jag är inte alltid full i bus... Jag fullkomligt älskaaar att mysa med alla som vill. Matte brukar reta mig lite för min tunga. Den lever liksom ett eget liv och när jag vill vara lite snäll så går det inte att få stopp på den.. Matte kallar mig "fläppen" eftersom jag går och fläppar med den hela tiden... Men det bjuder jag på!

Naturligtvis vill jag inte vara sämre än min mamma, som är lydnadschampion, så vid tre månaders ålder började jag att gilla metallapporten. Massor. Även om jag inte har träffat pappa i det verkliga livet, så verkar även han vara en schysst kille - precis som jag!

Då jag var nästan 1½ år gammal så debuterade jag i lydnadsringen. Det gick som en dans så klart, jag vann min klass och blev klubbmästare! I min viltspårdebut fick jag fina lovord av domaren, givetvis blev jag godkänd i anlagsklassen.

I juni 2004 träffade jag den välkända Barbro Börjesson, som mentalbeskrev mig. Barbro verkade gilla mig skarpt, men jag är inte förvånad. Jag menar; jag är ju Melvin - the great one! Om du vill läsa om mina reaktioner så finns de under min fakta sida.

Numer titulerar jag mig "LP1 Melvin" efter att på 3 tävlingar plockat hem 3 raka 1:a pris. Matte är sååå nöjd med mig. Tyvärr råkade jag tabba mig lite när jag tävlade i appellen. Trodde liksom att det gått 3 min på platsliggningen med se det hade det inte riktigt. 3 fjuttiga poäng saknades det för uppflytt. Ja ja, inte mer än att vi gjorde om appellen och då gick det minsann bättre.

Har även hunnit med att göra ett viltspårsprov i öppenklassen. Och hur tror ni det gick?! Ja som vanligt. Domaren hostade upp ett fräckt 1:a pris... så nu saknas det bara 2.. fast dessa fixade jag snabbt och är nu dessutom Svensk Viltspårchampion! Är ni förvånade? Det är inte jag iaf... ;)

Det senaste är väl att jag tävlat i lydnadsklass II. Å hoppsan Kerstin! Det blev ett 1:a pris därå seru!! :o)

Skolan som vi gått det här året har varit skoj! Har fått vara med matte hela dagarna och fått testa på allt möjligt. Mellan de praktiska övningarna har jag sen kunnat ligga på rygg och snarka eller spana på potentiella fästmör under bänkarna... Mums!

Under de senaste åren som har gått har jag visat framtassarna på tävlingsbanan till mattes stora förtjusning; jag har blivit uppflyttad till elitklass lydnad och under 2009 fick jag även certpoäng elitklass bruks. Dessutom blev jag dessutom stolt farsa till två små knyten; Quintus som bor hemma hos mig och Izzie som bor hos morsan...